Som det kanske har märks så blev inte bloggen min väg genom sorgen, jag klarade helt enkelt inte av och skriva om det. Klarade knappt av att leva med det heller, men nu 208 dagar efter pappas död så känner jag mig mer redo att prata om det, försöka ta mig vidare i livet. Han lever vidare i mig, det är jag säker på. Nog om detta ett tag.
Tänkte att bloggen skulle få handla om allt möjligt, mina tankar och så mest. Sen sist så har jag hunnit prata med kuratorer och fått tid hos psykolog för att ta mig genom det med pappa, men jag är så envis, jag vill ju egentligen inte ha någon hjälp alls, vill klara mig själv, jag är ju stor nu, vuxen. Har slutat jobba också, klarade inte av det, var sjukskriven 50% till och börja med, men det funkade inte ändå. Så nu studerar jag istället, och försöker hitta balance i min vardag. Har även planer om att börja träna igen, så dagens mål är nog att ta sig till gymmet och köpa gymkortet och ta en tur på löpbandet. Ett steg i att förbättra mitt mående är och gå ner några kilo och komma i form igen.
Nu får det räcka för denna gång. Det kanske kommer mer senare, vem vet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar